1981

1981. Jag är nio år o har gått några månader i tredje klass i Fagersjöskolan. Denna hösttermin var också min första på det fritidshem som var beläget i en av de tre baracker som fanns mot skolgårdens utkant. Fritids skulle betyda så mycket för mig att jag knappt hann ur skolan innan jag tog mig in igen, o stannade i åtta o ett halvt år innan jag tröttnade 26 år gammal.

Av Patrik Andersson i femman hade jag fått låna AC/DC´s sprillans nya "For those about to rock" med dubbelomslag o relief o allt. Magi.

Då jag sittandes i tandläkarstolen missförstått ett telefonsamtal mellan skolans tandläkare och min pappa trodde jag att den annalkande tandställningen skulle skruvas i mig, alltså skruvarna i mig. Detta föranledde två veckors fejkad odefinierbar sjukdom där ovan nämnda skiva blev soundtracket som spelades minst två gånger om dagen. Pappa kom hem med lunch och jag hade hela lägenheten för mig själv. Läste en "Fem löser mysteriet med..." varje dag. Fantastiskt.

När jag väl accepterat mitt öde och förlikat mig med det visade det sig att det var i tandställningen det skulle skruvas nångång varannan vecka, inte i mitt tandkött.

Jag o Patrik bildade band i slutet på trean, fritidsbaracken brann ner sommaren 87, tandställningarna förföljde mig tills strax innan jag fyllde 17. Men "For those about to rock..." är fortfarande ett av de bästa albumen i min hylla. Lyssnade på den igår kväll för första gången på länge, förmodligen för att jag nynnat på några av låtarna under senaste månaden. I samband med lyssnandet kom hösten 1981 över mig igen...

"No mercy for the bad if they pleeeeeeaaaaaaad"....

Riktat ismete på abborre?

Inom sportfisket finns det "finare" sätt o "fulare" sätt att lyckas få en stor fisk. Finast är om man tar dem på artificiellt bete. Fulast är att ta dom på naturligt bete, många anser t.o.m. att det är fusk.

Joll säger pappa Dennis.

I.o.m. att balansarfisket på abborre gått sjukt trögt sen säsongen startade hade jag tänkt hänge mig åt riktat ismete på våra sjurandiga riddare. Helt enkelt hänga ner en lagom liten mört/löja på rätt ställe o vänta på att storabborren ska hugga. Själva ismetet tangerar dessutom med min gamla kärlek karpmetet på så vis att man har ett antal spön/beten ute som får sköta sig själva tills dess att det nappar. Under tiden sitter jag i min sköna karpstol med en mugg kaffe o lyssnar på P1 o tar in omgivningen. Blåser det har jag vindskydd i form av ett "shelter". Sämre kan man ju ha det.

Hittade igår vad jag letat efter i spöväg för detta fiske; Billiga, hyffsat mjuka spön runt metern. Visar det sig att de är för mjuka o för sladdriga klipper jag bara nån dec o limmar på ny toppögla. CA Carlsson, Stockholms charmigaste fiskebutik hade låååååångt inne på lagret Ron Thomsson Ice Perch, ett spö som säkert inte gjorde succé när det kom och därmed togs ut ur produktionen, men som alltid kan man ge sig fan på att Lasse Fredlund NÅNSTANS i butiken har för ändamålet tänkt fiskeattiralj liggandes...

Han har bara smala gångar mellan grejorna som ligger på hög. Men han har allt (nästan). Både han o butiken borde k-märkas. På förr i världen satt hans gamla mor i butiken o svarade i telefon o hjälpte till med allehanda. Mycket vaken tant som bl.a. berättade för mig som fiskeinformationstörstande 13-åring att hon trodde färgen på wobblern spelade mindre roll, "det är gången de går på". Eller varför inte hennes svar när man öppnade telefonsamtalet med ett artigt "God Middag" och hennes svar blixtsnabbt var "Ja, det vore trevligt!"...

Nå. Vidare. Så för 4 X 120:- skall jag nu ta mig an en ny vinkel av mitt storabborrjagande. Rullar o resten av utrustningen har jag redan.

Ska försöka hänga i paraplymörtstugorna för lite betesfiskfångst ikväll så kanske det kan bli premiär till helgen.

Summering av julsemestern...

När jag senast lämnade dig käre läsare förutspådde jag en Lars Norén pjäs. Riktigt så illa blev det inte. Men lägg till en vinterkräksjuka samt uselt fiske (med ett undantag) samt allmänt konstant i nån ända av en förkylning så känns bilden korrekt beskriven.

Det bästa var att få umgås så mycket med min son. Jag ser fram emot den pappaledighet som skall sträcka sig över ett halvår fr.o.m. 25/2.

Fiskeriet sög som sagt var, med ett undantag; Jag fick en fin abborre på 1425 gram månd 3/1, nytt is-pers samt extra kul var att den tog på nåt jag flurat ut i somras; En liten dropshot-jigg fiskad som upphängare. Sen dess har det varit öken i fiskeriet, is o snöförhållandet har inte gjort saken lättare. Dessbättre har blidvädret smält bort en del av snön så har vi tur kan vi få blankis istället o då blir det sparkåkning! Enda neg då är alla skridskoåkare som dyker upp men det är smällar man får ta.

Har planer på att leta upp några mindre o lättare spön för att aktivt göra ett försök på ismete på storabborre. Det finns ett par vatten i min närhet där det bevisligen finns storabborre men att de i princip vägrar ta på artificiellt bete o då återstår endast naturligt bete...o sitta i en stol o fisa med en kopp kaffe i handen i väntan på napp har jag gjort förr. Jag gillar det fisket. Också.

Jag o sonen badar. Fantastiskt. Glädje!



En liveupptagning från Sweden Rock Festival 09 som dök upp på JoTjoob häromsistens. Det var verkligen så kul som det ser ut. Egotripp.

Vad sägs om ännu ett gnälligt inlägg?

Vi har varit/är sjuka i familjen. Grabben har hosta men det verkar vara på väg bort. Linda har varit snorig o hostig. Själv har jag ont i övre delen av luftrören o halsen SAMT (o här kommer det jag inte riktigt greppar) KAN verkligen inte sova på nätterna. Gångna natten fick jag nog ihop 1 timma fördelat på 10 minuterssnuttar. Natten innan fick jag ihop kanske 3 timmar på samma sätt. Vafan e det?

Nå, med dessa förutsättningar skulle vi till huset. Eftersom ingen av oss var i skick åkte vi inte upp igår 22/12 som tänkt var utan siktade på idag istället. Idag var vi i ännu sämre skick o vi valde bort att köra upp i varsin bil utan åkte bara i en bil, alltså fick jag decimera fiskeutrustningen.

Volvojäveln som vi skulle åka i sa fläkten hejdå på i morse, alltså blev det Rav4an o därmed mycket mindre lastutrymme. Alltså INGA fiskegrejor alls.

Väl uppe visar det sig att vattnet frusit i ledningarna, förmodligen i marken så vi har inget rinnande vatten.

Jag skall alltså spendera en vecka + nån/några dagar utan rinnande vatten och framför allt utan möjlighet att rymma in i mitt fiske, mitt livsuppehållande andningshål. Min ledstjärna och mitt ljus och det jag har som små och stora delmål i det vardagliga livet, kort sagt; min motivation.
Inga böcker har jag tagit med.

Julfirande med familjen blir naturligtvis lika fantastiskt som vanligt men...mitt...fiske...

I see a Lars Norén pjäs coming up. Hoppas jag överlever.

God Jul.

Jävla snö.

Bara 3 månader kvar av skiten dessutom. Fy fan. Kan man göra nåt åt det? Nej. Gnälla.

Snart semester, ledig i nästan 3 veckor. Lite Ockelbo o lite Farsta o fiske där snön o tiden tillåter. Ska bli skönt.

Bara inte den helvetes jävla snön pajjar allt.

Köpte mig en Utility Sled , nu behöver jag inte begränsa utrustningen vid pimpelfisket. Bara i med allt + mer o köra. Inget slit på ryggen heller då jag slipper bära isborr o skrylla över axeln på det traditionella sättet.

Ska vara pappaledig från 28/2 o typ ett halvår från det. Ska bli spännande! Att plocka bort elementet jobb + resa dit o hem ur vardagsekvationen o istället peta in vårat älskade drägglande monster på heltid... Iom att Linda jobbar skift blir ju mina "helger" lite här o där o en liten snutt mitt i veckan osv. Förutom kvalitetstid med sonen kan det oxå göra under för fiskeriet. Se där! Alla vinner.

En skön grej med att sjunga barnlåtar hela kvällarna är att det aldrig kommer bli tomt på matrial att soundchecka sång med på spelningarna. Nu kan jag felfritt rapa Herr gurka o bä bä vita lamm kl 03.30 om så önskas, sitter lixom i ryggraden.

ISFISKE!

Så här ser det ut när en annan pimplar abborre på vintern. Filmad nyligen med min ATC2000 o ihopklippt i MovieMaker. Vilka spännande turnéfilmer det ska bli med dom grejorna!

Nå. Äntligen är isfisket här. Hoppas nu bara att den jävla snön håller sig på en dräglig nivå. I Ockelbo t.ex. är fisket i princip redan kört fram till mitten/slutet på mars iom 50-60 cm snö. Ingen idé att ens försöka ta sig till heta ställen 300 meter ut på isen genom 50 cm snö, man blir bara trött o svettig o har inget ut av fisket. Hemmavid är det inte lika illa (än?...), men isen håller inte riktigt överallt än...

Paus...

Jag har tagit en "paus på obestämd tid" från den kreativa fasen bandet just nu befinner sig i.

Mitt "brinn", den inre eld som tidigare kräktes ut riff och arrangemang saknar numera glöd och ett replokalsbesök har de senaste månaderna inte varit så roligt som det brukar vara. Således dags att ta en paus för första gången på 13 o ett halvt år.

Tanken är att komma tillbaka antingen när det är dags för inspelning eller spelning. Det är inte så att jag ställer min plats till förfogande och slutar, jag behöver bara en paus för att förhoppningsvis hitta mitt inre brinn igen.

De andra skapar vidare och har ibland sällskap av basist som inte är jag.

Bandpaus...

Nu har vi haft speluppehåll sen senaste spelningen, 27:e augusti. Rekord i det Abramiska lägret. På 13 år har vi egentligen aldrig haft längre uppehåll än 2-3 veckor. Intressant och skönt och skrämmande i ett.

Uffe o hanses lillebror, tillika vår ljudgöbbe Mats, färdigställer studiokomplexet de byggt i en tre fyra år nu. Eftersom det uppstod en naturlig paus i vårat spelande fanns det ett bra utrymme att få färdigt sånt som släpat.

Intressant oxå att den av braxarna som jag pratat mest med under denna tid är Jansson.

Är det så att vi behöver en paus från varandra, eller kan det vara så att det vi "egentligen" har gemensamt är bandet, -o inget mer? Eller är det bara jag?

Vid närmare eftertanke är det nog som så att det är JAG som sorterat bort mig själv. Jag är ju inte med i alkoholgemenskapen o har följdaktligen väldigt lite gemensamt de andra i bandet (utöver bandet).

De tar en öl eller sexton o tittar på ett band o har på så sätt ett socialt umgänge utanför bandet. Jag har redan sen starten visat mitt ointresse i bl.a. mängdalkoholförtäring o partajandet varpå jag s.a.s. sorterat bort mig själv, o nu rullar allting på i intrampade banor.

Se där! Där gjorde jag en tankekarta fast i skrift. Tolka inte detta som gnäll, för det är det inte. Bara några tankar kring nåt som varit en konstant i mitt liv o dess beståndsdelar.

Yada yada yada.

"Lille" Ludwig...

"Lille" Ludwig växer. Ibland tror jag att Linda tagit fel på nåt gammalt tyngdlyftar-pulver-tillskott som råkat stå kvar i skafferiet från mitt tidigare liv och den NAN han egentligen ska ha...

4185 vägde herrn när han kom ut o dryga två månader senare vägde han 7,3 o var 10 cm längre.

Tar väl bara nån månad till o sen blir man hotad med stryk om inte vällingen når fram tillräckligt fort.

Nå. Inget problem o fylla kvällarna nu för tiden, jag umgås med min son o rätt var det är har klockan sprungit till läggdags o jag har hunnit med 3 matningar o 6 timmars samvaro...livet står lixom inte still med en liten en hemmavid.

Han sover (för det mesta) på nätterna o håller igång sin mammalediga mor på bästa sätt med öppna förskolor o mammagrupper o kyrktimmar o lattemorsa-get-togethers... Tanken är att jag ska vara pappaledig från cirka mars nånstans o så långt fram som mina dagar räcker, förhoppningsvis över sommaren. Det ska bli jävligt ball.

När träden brinner hugger gäddan...

Poetiskt värre.

Fisket sen senaste inlägget har ju petats in där utrymme funnits eller givits.

Planen är att köra gädda i Ockelbo o abborre på hemmaplan.

I Ockelbo har jag kört gädda bl.a. tillsammans med den trevlige betesmålaren Persson. I favvopölen resulterade det under den första turen i en tappad stor för min del, o en 6,5:a (cirka) för Perssons del. Tur # 2 lika många veckor senare gav en 8,9:a till mig och ett nytt "Perssonbästa" (höhöhö) för Persson på 10,6 kg, den största jag sett komma ur pölen även om lokalbefolkningen berättar om (obekräftade, ej fotade) större...

Hemmavid har jag gjort fisketurer jag aldrig gör om igen. En kulen dag med nord/nordostvind på 7 sekundmeter insåg att att vertikaljiggandet inte var aktuellt. Av gäddgrejor hade jag bara jerkprylarna hemma, så det stod till att finna en liten skyddad pöl tillräckligt grund för att kunna fiska jerk. Tänkta pölen blev Kvarnsjön vid Vidja. 330 meter enkel väg från allmän väg gav att det tog en halvtimme att kånka båt, batteri, elmotor, utrustning fördelat på tre vändor. Fy fan. Aldrig mer. Fisket var segt.

Filmsnutt filmad med min snik-köpta ATC2000 vid ovan nämnda tur; http://www.youtube.com/watch?v=Sc9vdVxzAd0

Projekt storabborre; Medelst gummibåt o dropshot (fisketeknik) ämnar jag försöka peta upp mitt pb på abborre (1,5 kg) några pinnhål denna höst. Hittills (3 turer i 2 olika vatten) har det inte gett nåt över kilot. Jag hyser dock förhoppningar då dropshot visat sig vara grymt effektivt och ger utrymme för experimentering samt att åtminstone ett av vattnen ger ifrån sig nån 2 kg´s abborre varje vinter. Dropshot borde funka från isen oxå, rent teoretiskt. Tror nästan att det skulle vara bättre än balansarna vi standardkör på av gammal vana, speciellt vid trögt fiske när abborrarna bara står still o gör ingenting.