En konsert som förändrade mitt liv

1994 var jag 22 år gammal, vägde ca 100 kg och var mycket vältränad. Jag hade sedan fem år tillbaka tränat alla tänkbara muskelgrupper vid i genomsnitt 3-4 dagar i veckan och hade ett grundmurat intresse i allt som rörde gymmandet.

Mat, tillräcklig sömn, hur just min kropp svarade på en viss typ av träning (alla är vi olika när det gäller hur kroppen svarar på träning). Jag hade hittat formen som gav mig störst muskeltillväxt; tung träning med ett fåtal set och låga repetitioner (naturligtvis VÄL uppvärmd) efter att i åratal ha provat diverse varianter av super-setande, tv-ggr-om-dagen-träning m.m...

En stor del av min vakna tid fanns tränandet närvarande, dagen snurrade lixom runt det där "bröst-axlar-triceps"-passet som skulle köras direkt efter jobbet. Vilka övningar jag skulle köra och vilka vikter jag siktade på (liiiite lite tyngre än förra veckan...). Laddade. Mattiderna skulle ligga rätt så att jag käkat ca 2 timmar innan (inte närmare eller längre ifrån) samt att mat fanns redo att fylla på förråden efterpå. Uppstyrt.

Så hade det sett ut i fem år när jag en ovanligt varm lördag i september skulle se Pantera på Hovet/Stockholm. Pantera hade på våren släppt "Far beyond driven", uppföljaren till den fantastiska genombrottsplattan "Vulgar display of power" och var nu ute på välförtjänt segertåg världen runt. Då jag vid den här tiden tyckte det var sportigt att stå i klungan absolut längst fram vid konserter var Dr Martens dojjor med stålhätta och kortbrallor standardoutfit för att klara tår samt orka med värmen.

Förbandet Downset representerade den för tiden så hippa "hoppa-hoppa-metallen" och gjorde väl sin grej. Tror jag. Jag minns att Phil Anselmo från Pantera kom ut på scenen nån av förbandets sista låtar o genast gick ett sus genom publiken och en lätt magisk stämning infann sig.

Jag minns inte så vansinnigt mycket av själva konserten. Phil Anselmo rekommenderade folk att ta så mycket droger de kunde (moget), bandet var snortajt beyond snortajt o kunde på publikens uppmaning ramla rakt in i vers 2 i "Fucking hostile" med 1 sekunds inräkning. Otroligt välrepat.

När det så var dags för extranummer sparkades "Cowboys from hell" igång o två personer (kan ha varit två ur förbandet) hoppar från scen rakt ut i publikhavet, ett hopp från två meters höjd ner till oss på golvet en 8-10 meter längre bort, -något som för mig skulle ha livsavgörande betydelse.

Dessa två hoppade med någon sekunds mellanrum , varav den första landade nån meter ifrån mig och träffade mig i huvudet med sin sko. På ren reflex tar sig mina händer upp till huvudet varpå jag inte ser att person nummer två kommer flygande. Alla runtom kastar sig åt sidan, utom jag som inget ser, varpå hopparen landar på min vänsteraxel med sitt arsle.

Mitt nyckelben i vänster axel åker ut, ligamenten som ligger över går av, nyckelbenet åker in igen och det gör djävulskt ont. Jag stapplar runt i arenan med en smärta jag dittills aldrig upplevt och tar mig ut innan Phil Anselmo pratat klart i sitt "tack för idag tal".

Väl hemma försökte jag sova på vanliga receptfria smärtstillande men det blev inte många timmar. Dagen efter fick jag skjuts till akuten på SÖS av en kamrat, där röntgades axeln och bilden visar en cm´s mellanrun mellan benen i axeln. Jag fick smärtstillande och sjukskrevs en vecka. Jag frågade hur jag skulle göra med träningen och doktorn förklarade att jag förmodligen inte kunde förvänta mig att träna på samma nivå på nåt halvår...

Det som sen hände var som den mest förutsägbara kliché; Jag fortsatte att äta i samma omfattning som tidigare men eftersom jag inte tränade...blev jag snabbt överviktig (och har haft problem med det sen dess med några korta avbrott).

Förutom att fylla ut kläderna var jag ju tvungen att fylla ut min tid med något nu när träningen inte upptog större delen av min vakna tid. Naturligt plockade jag upp de två saker som varit en konstant i mitt liv sen 6-7 års ålder; musik och fiske. Fisket var ju ganska enkelt att gasa på, musicerandet ken kan beskrivas som en slags startgrop för vad som tre år senare skulle bli Abramisprojektet, men mer om det en annan gång.

Jag har under åren sen dess ofta undrat hur livet skulle tett sig om jag inte trillat ur träningen, grubblare och ältare som jag är. Kanske inget Abramis? Kanske en styrkelyftande 110 kgs klump? Kanske...?

Vart tar tiden vägen?

Fan. 29:e september sist jag publicerade nåt här. Trist.

Nå.

Ludwig springer runt o pratar hejdlöst. Inte ett vettigt ord men underbart att uppleva. Humör har han också. När jag har varit borta o spelat saknar jag honom så att det gör ont i kroppen, en ganska ny upplevelse för mig.

Cykling; Jag har gått ner 15 kg exakt sen jag började cykla 5/9. Bra där. Tyvärr har jag inte cyklat på fyra veckor nu. Ideén med att jag skulle köra stång i garaget när cykelsäsongen var över, funkar helt enkelt inte just nu. Ska jag göra det måste jag stjäla tid av lilleman eller Linda, o det vill jag inte. Kan ändras när Ludwig börjar hos dagmamman i mitten på januari o kommer att behöva gå upp tidigare, o därmed gå o lägga sig tidigare. Då kan det finnas tid.

Plan C är att köpa dubbdäck till cykeln o ånga på vintern igenom.

Fiske; Har inte gått som önskat. För många planer och för lite fiske. Fick en gädda på 9,9 i Ockelbo, o hade stora på tamejfan under varenda tur hela hösten men marginalen gjorde att jag brände dom eller missade eller... Hade en som slet AV två fjäderringar med varsin 3/0:a! (Stora jävla krokar för den som inte vet)). Jag har aldrig nånsin tidigare varit med om att en fjäderring gått. Måste ha varit en riktig häst för hela vattenmassan lyfte trots att fisken var en o en halv meter ner...

Körde dock lite vertikalgös på senhösten, ett nytt fiske för mig (jag har vertikalat i tre säsonger men då under maj-september). Fick nån men brände alldeles för många. Också där var turen nån annanstans än i min båt.

Förrförra helgen fick jag ismeta i Ockelbo. Trögt ena dagen (1 landad o 1 spottad) o skitroligt andra dagen med 11 landade o en 5-6 tappade samt ytterligare några spottade. Roligast var napprushen som kom kl 15.15 när det nästan var kolmörkt! 3 fäll på 10 minuter... Bara smått, upp till 4 ca, men kul som fan!


Abramis; Vi har gjort fyra spelningar med start 3/12 på Debaser här i Stockholm. Tre av de fyra gigen var fantastiska, en underbar bekräftelse på att vi är uppskattade och att vi klarar oss bra på trummor-bas-gitarr-sång, precis som 1997-2005. Debasergiget var extraspeciellt då jag lyckats få Binge från November att komma o sjunga en låt med oss, "Rödluvan". När det så var dags för extranummer kom han självklart o sjöng "Hjärta gjort av sten" med Uffe samt spelade tamburin på vår låt "Mamma Talar"! Stort!



Semester i nästan två o en halv vecka borgar för fiske o umgänge med släkt, familj o framförallt min son och min sambo.

JamenhurgåremedAbramisnudå?

Jomen det går bra tack!

Vi har haft ett turbulent år kan man säga. Jag kan och vill inte skriva om alla köttiga detaljer för det blir så lätt så fel, och eftersom jag är lagd åt det hållet att jag vill försäkra mig om att läsaren eller lyssnaren/samtalspartnern verkligen förstått vad jag menar skulle det krävas kilometer med text för att förklara alla turer och om och hur och varför o.s.v.

Dessutom skulle ju det bara vara "min" sida av saken. Jag kan helt enkelt inte beskriva situationen rättvist och objektivt, så jag låter bli. Till största del.

Efter 9 månaders paus från replokalen är jag tillbaks och detta med en jävla massa uppdämd energi och spellust. Det känns nu för mig som i fornstora dar. Peka med hela handen och se till att det hela tiden händer nåt. Fritt kreativt spelrum.

Eftersom vi "tappat" en gitarrist och det för tillfället inte finns tid eller intresse i att repa in någon annan "2:a gitarrist" arrangerar vi nu allt runt den klassiska "gitarr-bas-trummor-sång"-sättning som vi hade från starten 1997 fram till 2005 då Robban kom in (som 2:a gitarrist). Detta format kräver mer av oss som musiker eftersom ljudbilden blir naknare med bara en gitarr. En utmaning. Man måste tänka om i många fall.

Det har ju funkat förr och varför skulle det inte funka igen?

Vår gode ljus/merch/bokare Kenny har konsekvent fått tacka nej till spelningar under året som gått men för nån månad sen fick han grönt ljus av oss att styra upp några spelningar i december och detta äro resultatet;

Lördag 3/12 Debaser/Slussen, Stockholm
Onsdag 7/12 Akademien, Jönköping
Fredag 16/12 Sticky Fingers (Top Floor), Götelabörg
Lördag 17/12 S25, Västerås

Sen har han dessutom styrt upp nån tysk festival i augusti nästa år! Spännande.

Överlag känns det som vi är på banan igen och nu skall slipa och toppa formen. Slimmad, inarbetad samt väloljad organisation. Fortsätter det i den här takten kan man räkna med en ny abramisplatta till våren och på det följer naturligtvis en massa spelningar o festivalsommar o.s.v...

Braxen lever och sprattlar i allra högsta grad.

Cykelterrorist

När jag nyligen konstaterat att jag gått upp alla kilon jag gick ner (mer än 40 kg) hösten 2003/våren 2004 var det bara att ta ett vuxet beslut; det här jävla larvet håller inte längre. Kroppen är slut o fötterna gör ont jämt. Knökig, trökig tjock gubbe.

I min ungdoms dar lyfte jag skrot under fem års tid och hade i slutändan ganska bra koll på vilken typ av träning och vilken typ av diet min kropp svarar på.

Där jag hamnat idag beror på extremt dåliga matvanor samt alldeles för lite rörelse för de dåliga matvanorna.

När jag så skulle börja jobba igen (efter pappaledigheten som slutade 31/8) tänkte jag att nu jävlarsfårevanog. Dammade av o pumpade cykeln samt skaffade lyse o liten cykeldator. Nu är jag en av cykelidioterna som har alldeles för bråttom kl 15.45 längst Skeppsbrokajen och vidare uppför Götgatspuckeln. En av dom som "bara ska klippa några sekunder" mot gårdagens resultat. Livsfarligt. Men på några veckor har vikten rasat och jag siktar på under 100 före jul o under 80 innan sommarsemestern nästa år.

Tänkte cykla till snön kommer, sen blir det motionscykel och stång i garaget.

Maten känns helt plötsligt som det minsta problemet. Äter bara "vanlig"mat (till skillnad mot tidigare dieter då jag käkat mest smalmat á la 80 tals bodybuilder deff; kokt torsk o ris o annat trök) och när det kommer till ute-ätning väljer jag bort sånt jag åt förr. Godis o kaffebröd o skit är inga problem att låta bli.

Är ju egentligen ren o skär logik; äta mindre o röra sig MYCKET mer. Cyklingen ger mig ungefär 75-80 minuter träning om dagen. Att göra det minst tre dagar i veckan räcker långt.

O vikket flås jag kommer ha till spelningarna i december...

Nu jävlar.

SVOOOOSSCCHHHT!

-Vad var det?
-Det var ditt liv...
-Mjaha...kan man få ett till?
-Tyvärr...

Fritt översatt ur minnet från en underbar kortmonolog Basil Fawlty har med sig själv i världens bästa komediserie; Fawlty Towers.

Ungefär så känns det, för nu är strax mitt halvår av pappaledighet över, o jävlars vad det har gått undan! När jag började ledigheten i slutet på februari jobbade lilleman med att försöka rulla från sida till sida o han låg kvar där man la honom. Nu är han nån/några veckor från att gå själv och kan utan problem peka på pappa, lampa, katten o.s.v. o kommunicerar hej vilt med allt o alla.

Den här tiden kommer inte tillbaka och jag är fast övertygad om att ett investerat halvår kommer ha direkt avgörande effekt på min och min sons relation for ever more...

Saker jag kommer sakna (bl.a.); Luncher med farsan, tupplurar, promenader o allmänt "häng", men framför allt; ALLTING FISKERELATERAT...

I.o.m. att Linda jobbar skift så fanns så oändligt många sköna fisketillfällen att ta vara på. En eftermiddag här o en morgon där o en kväll där o en heldag där o.s.v. Att t.ex. kunna styra fisketillfällen efter förutsättningar väder/lufttryck/vindmässigt o inte som annars där man är tvungen o fiska på helgen oavsett väder, vind o lufttryck. Fan vad jag kommer sakna det. Helvete. DET känns jävligt tungt.

Saker jag inte kommer sakna (bl.a.); Sömnbrist, avsaknaden av struktur, konstant brist på pengar (jag har väl aldrig sålt av så mycket grejer som senaste halvåret) samt min egen matlagning...

Massor med bilder tagna från Ludwigs start o vidare genom min pappaledighet på föremålet för ledigheten kan beskådas på hanses Mammas blogg (som är en fantastisk fotograf. Och mamma).

Jag var på mitt jobb i fredags för lite "överlämning" från min vikarie. Det ser ut som om det ligger en skön hög med jobb o väntar på mig, för sällan har jag väl känt mig som så mycket som en frälsare som när jag gick genom korridorerna och blev hälsad av de troende...o för en bekräftelsetorsk som en annan är ju det den bästa bensinen som finns för att motivera en arbetsinsats.

Nu skall Linda vara hemma till mitten på januari då vi börjar skola in Ludwig hos en dagmamma vi fått plats hos. Det är tänkt att vi bägge kommer jobba som vanligt från februari.

Monsters of Rock, Gentofte, Danmark 10/8 1991...

Denna vecka för tjugo år sedan var jag i Danmark för att för fjärde gången i livet live beskåda mitt absoluta favoritband; AC/DC. Med på köpet fick man Black Crowes, Queenryche och Metallica. Vi voro fyra stycken som åkte, två kamrater till mig som inte kände varandra sen innan, samt den ene kamratens flickvän.

Vi bodde billigt i nån slags gigantisk sovsal där duscharna svämmade över och folk rånade de som sov. Säkraste sättet att lycksas somna ö.h.t. var således att vara så plakat som möjligt.
Reskassan tog slut nåt dygn innan planet hem skulle gå så vi sov på flygplatsen. En snäll dansk sponsrade oss med en hundring så att vi kunde köpa nåt att äta.

Själva spelningen då; Jag minns att vi var där i god tid. Efter några sköna danska öl i magen snubblade vi på en dansk med tjock inhemsk hashish. Den fäste på. När Black Crowes började spela ville jag tränga mig fram till staketet för att om möjligt hänga mig kvar tills huvudbandet spelade. Det blev en lååååååång eftermiddag i en trängsel och situation som man nog bara klarar om man är 19, vältränad (vägde 75 o hade rutor på magen!) o lite i gasen. Väl framme vid staketet ville jag akta den tatuering jag gjort på min högra axel dagen innan på Istergade så jag hängde således högra armen/axeln över staketet. I 5-6 timmar. Det hade jag fan inte klarat nu.

Black Crowes som jag gillade sen tidigare gjorde bra ifrån sig, vill minnas att de spelade en version av Beatles Get Back bl.a... Nåt år senare släppte de "Southern Harmony" o resten är historia.

Queensryche hade jag uppladdningsvis köpt deras senaste alster, Empire, under sena våren o lyssnat in mig på. Minns mest deras cykelbyxor, jeansjackor och bandanas. Så här i efterhand kanske inte den koolaste klädselt ett hårdrockarband haft.

Metallica skulle här göra stor entré i mitt liv. Jag hade sen innan INGEN relation till bandet utom att MTV spelat halva "One" i hårdrocksprogrammet nån gång, den enda video de dittills gjort. En musikstil jag absolut inte kunde förstå. Jag hade föreställt mig hur en o en halv timme fastnaglad vig ett staket stirrandes på ett band jag inte gillade skulle bli en plåga. DÄÄÄÄÄMN så överkörd jag blev.

Tre dagar efter Gentofte spelningen släppte Metallica sitt svarta album som idag är ett av de mest sålda i världen o som utan tvivels katapulterade bandet in i dinosauriedivisionen, men där var de alltså inte än vid tiden för denna spelning. Jag kan alltså skryta med att ha varit ett fan sen INNAN svarta skivan, nåt som står högt i kurs hos de äldre fansen, även om det i mitt fall bara gäller några dagar...ehe...

Metallica var alltså taggade som satan, hade ett av världens bästa album på lut o visste det, befann sig mitt emellan 25 o 30 i ålder o var nå så jävulskt testosteronstinna o var "nästan" på hemmaplan (lille Lars är ju dansk). Helvete vilken överkörning. Jag var så slut efter den spelningen att jag pallade 4 låtar av AC/DC sen var jag tvungen att hoppa över staketet o gå bakåt i publikhavet. Metallica hade redan bränt allt krut som fanns att tillgå.

När jag kom hem köpte jag "And justice for all", plattan innan den då nyss släppta svarta skivan, och gjorde vad jag kunde för att förstå en musik som var så helt annorlunda än den hårdrock jag växt upp med. Ljudet var fnösktorrt och musiken var snortight o trasslig. Inte en rak 4/4:a så långt örat nådde o inga svulstiga ljudmattor. För mig var detta helt nytt. Jag hade ett helvete att hänga med innan jag knäckte koden, o när jag väl gjort det var det en helt ny värld som öppnade sig o den skivan har sen dess en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

AC/DC gjorde "en dag på jobbet" o hade det inte lätt efter Metallica.

En lustiger detalj är att jag under dessa tjugo år snubblat på folk titt som tätt som också var där i Gentofte. Folk jag inte kände då men av olika anledningar lärt känna; bandkollegor, arbetskamrater osv. Senast en mycket seriös magister i skolan jag jobbar i...

Jag har ingen kontakt med någon av resekamraterna, den ene gjorde bort sig i ett telefonterrorinferno mot en gemensam kvinnlig bekant i mitten på 90-talet o den andre har befunnit sig i en drog o kriminell värld i många år vad jag förstått.

Så det kan bli.

Nytt göspers!

Har ägnat större delen av fisketiden sen mitten på maj till gös, o detta med blandat men rätt ok resultat. Har nog bara blankat ett par gånger, två av turerna har gett stor gös till mig o en tur gav en 5,2:a till min gäst som vertikaljiggade för första gången. Gissa om han blev hooked?

Mina två stora vägde 5,0 (87 cm) samt 6,3 kg (93 cm). 5,0:an är tagen på vertikaljigg o 6,3:an är tagen på trolling.

Har testat lite pelagisk prickfiske (hitta ett stort fisk-eko med hjälp av ekolodet o skicka ner en jigg o följa hela händelseförloppet på ekolodet, sanslöst spännande!). Förutom tre landade tappade jag även en fining första gången jag provade. De tre landade hade dessutom högre vikt än de jag brukar få på vanlig vertikaljigg. Kan hända att pelagiskt prickfiske är metoden för effektivt fiske på de större. Dock så är det väldigt krävande förutsättningar för ett lyckat fiske; förutom högt lufttryck o rätt vind så måste dessutom vinden vara såpass svag att man kan manövrera båten lätt och stanna över intressanta ekon.

Idag köpte jag mig ett kastnät för att kunna fånga betesfisk i rätt storlek för lite flötestrolling efter storabborre. Jag har insett att jag nu har ca en månad o en vecka kvar av min pappaledighet, därefter decimeras min fisketid kraftigt och jag vill utnyttja tiden så gott det går. Jag har under vår/sommarsäsongen alltså klämt 2 gösar över 5 kg o en över 6 kg och kan därmed anse mig nöjd på gösfronten har jag kommit på när jag tänkt till. Nu är det dags att ägna tid åt storabborrarna innan gäddfisket rullar igång i slutet på september.

Sextiotalsnatten

Sommaren 82 var jag tio år och vistades för tredje året i rad på kollo i sju veckor. Jajjemän, du läste rätt, 50 dagar inkvarterad i några trähus med ca 50 andra ungar mellan 7 och 16 års ålder!

Mitt i denna kolloperiod just denna sommar var jag som tandställningsinnehavare tvungen att åka till Eastmansinstitutet i Stockholm för att skruva lite på tandställningen.

Således hämtade min pappa mig i sin svarta Volvo 142:a på Barnens Ö, Väddö, och jag fick spendera en 2-3 dar hemma i ett barn och folktomt Fagersjö mitt i juli.

Nån natt nån vecka innan hade radion (P3 skulle jag gissa på, fanns bara 3 kanaler då) kört en temanatt; sextiotalsnatten . Pappa hade bandat hela natten på rullband för att sedan kunna plocka ut godbitarna o föra över dom på kassettband (detta var naturligtvis ett o ett halvt decenium före de äckliga reklamkanalerna som bombar sönder de stackars fina låtarna tills man hatar dom (både låtarna och kanalerna) samt minst två decennier före de hemska "Absolute sixties" o "Best of the 60`s"- samlingsskivor som hittas i varenda jävla mack samt har gjort låtarna till var mans egendom).

Detta kassettband var det soundtrack som snurrade runt mitt huvud under bilåkningen dessa tre dagar och filmen som rullar i huvet visar en rödhårig spinkig (!) tioåring som hänger ut genom rutan på 142:an (det där med bälte var inte SÅ jävla viktig på förr i världen) genom ett soligt grönt sommar-Stockholm. Lunch på Gröne Jägaren (pappa jobbade på Kocksgatan), eftermiddagssundae på McDonken på Folkungagatan...

När jag nu nån gång hör någon av låtarna från detta kassettband kan jag fortfarande känna doften från trapphuset på Gräsandsvägen 18 i Fagersjö...

Valda gobitar för att exemplifiera;

-Games people play, Joe South
-River deep, mountain high, Tina Turner
-Sunny afternoon, The Kinks
-Waterloo sunset, The Kinks
-See Emily play, Pink Floyd
-Knock on wood, Eddie Floyd (basgången i versen för helvete!)
-Midnight hour, Wilson Picket
-Soul man, Sam & Dave (spela högt o försök stå still...)
-Hush, Joe South (originalet!)
-Down Town, Petula Clark
-Summer in the city, Lovin spoonful
-Itchychoo park, Small faces
-Time of the season, Zombies
-Im a man, Specer Davis Group

Fotnot; Tyvärr är det ju på så hvis att har du nångång de senaste 15 åren lyssnat till t.ex. Senil 107 i Stockholm finns chansen att du hört de flesta av dessa låtar. Nå. Royaltypengar till upphovsmännen (i bästa fall) o bra musik till massorna...om och om och om och om igen...

Bilden ovan är tagen första gången jag sitter bakom mina trummor (därav det något onaturliga greppet av trumstocken) några veckor efter dagarna som beskrivits ovan... Både trummandet samt låtarna ovan har haft direkt avgörande inverkan på hur mitt liv fallit ut samt min musikaliska bildning. Stora ord men fullständigt sant.

Jag har fortfarande kvar kassettbandet och hoppas innerligt på att min pappa inte ska begära tillbaka det...

Nu oägnao det så då oöjeo vi till hott fooo teacheooo...

Bättring! Bara en o en halv månad sen sist! Framsteg!

-Lilleman växer o jobbar på att gå. Han börjar visa stark egen vilja, DET är jävligt ball! Ser fram emot att han ska protestera o tycka annorlunda. Kanske inte som i storyn nedan;

-Min Fars fru kom hit till Sverige som 14 åring med sin familj i början av 70 talet från Grekland. Eftersom hon som tonåring lättare erövrade det svenska språket (än sina föräldrar) uppstod ibland situationer där orden tröt för fadern i familjen, gärna den typen av situationer som alltid uppstår i familjer med tonåringar... Vid ett sådant tillfälle skall han ha blivit rejält upplurad på läktarn verbalt av sin dotter o i ilska yttrat de fantastiska orden; "-Nånting som kommit ur min kuk ska inte säga emot mig!" (Återberättat för mig av min Far som hade svårt att hålla sig för skratt)

Fantastiskt.

Hunnit med att fylla 39 har jag gjort sen sist oxå. Bara ett år kvar nu, sen har jag 6 lagstadgade veckors semester! Där valde jag glädjen minsann!

Var förbi o hälsade på på jobbet dagen innan skolavslutningen, första påhälsningen sen jag jobbade sista dagen 25/2. Hyffsad egoknuff att få känna sig saknad och efterfrågad av personal och elever.

Fiskat vertikaljigg på gös har det blivit en hel del av svar ja. Både vanligt vertikaljigg samt pelagiskt. Klämde en på 5,0 häromveckan, dagen innan tog min gäst i båten (som fiskade vertikaljigg för första gången) en gös på 5,2. Just det pelagiska fisket har stor potential känner jag, spännande som fan är det oxå.

Gällande bandet kom jag häromsistens på ett litet projekt som jag presenterade för Uffebyxan o han gillade det. Får se om de andra oxå tycker om det, i sådana fall kanske jag ramlar in i replokalen tidigare än förr eller hur man ska säga...

Sen igår lördag 18/6 är vi i Ockelbo och igår var vi på Åmot Rock On festival, där tributbanden VagnHallen (Van Halen), Mötley Cruel samt Ozzy the coverband spelade. Fenomenet tributband lämnar mig...konfunderad på en nivå som skulle kunna vikas ut i en essä. Tycker egentligen att det är en ganska korkad företeelse men samtidigt är den så jävla uppskattad på hojfester o andra arrangemang. Då vi har väldigt många bra musiker i detta landet finns ju källor att ösa ur när det gäller okända talanger som klockrent kan imitera sina idoler. Med en god skopa humor och självinsikt blir det hela rätt kul om stämningen är den rätta.

För mig blir det humor på en överjordisk nivå när en lätt rundlagd Östgöte i Dee Snider peruk o röd boa gör karatesparkar (han skulle då vara David Lee Roth i Van Halen) o säger "Nu oängnar det så då oöjer oii o spelaoo hott fooo teacheooo" på klingande gnällbältes-Östgötska o bränner sedan av en karbonkopia av originalet... Underbart.

Sköna maj välkommen

Hjo.

Sisådär en två månader sen senaste inlägget är det kanske dags att uppdatera lite?

Föräldraledigheten är en skön tillvaro. En tredjedel av min tänkta tid har förflutit och vad har jag att deklarera? Promenader, öppna förskolor o flera kilo mys. Att få gå o lägga sig efter frukosten för att sen käka "second breakfast" vid 09.00 är livskvalitet! Ludwig fyllde nio månader häromdan och ålar runt på golvet i 220 blås. Han e stor som en ettåring. O stark.

Fiskeriet går. Jag fiskar mycket men våren har varit som den har varit (knappt alls egentligen, -den bara försvann!) o resultaten sisådär med några lysande avvikelser; Hade tur med mörtstugorna på sista isarna o fick massor av mört. Har kvar på balkongen än faktiskt. Vidare klämde jag en 5,4 kg´s gös i Drevviken i helgen som gick. Tröttnade på att gäddfisket i de grunda vikarna inte gick alls o drog en chansning på ett grund som slutar 5 meter under ytan med en röd/gul shadjigg. Smack i backen. Dagen efter försökte jag mig på Orlången o gjorde närapå en repris med skillnaden att fisken på grynnan vägde 5,1 o var en gädda. O jag som letade efter dem inne i lekvikarna... Otacksamma jävel.

Spelat musik har jag inte gjort alls och känner mig inte speciellt sugen heller för den delen. Kanske att det ordnar till sig när man väl står i en svettig replokal igen. Saker går tydligen väldigt trögt i den abramiska lokalen vad jag har förstått. Svårt att få ihop reptider när småbarn, skiftsjobb, separationer, andra band o övriga intressen skall samsas. Livet pågår utanför.

Lyssnat på musik har jag dock gjort. Bland vårens intressanta skivsläpp kan nämnas Göteborgarna Graveyard (som öppnat för oss några gånger) och Robbans Backdraft.

Graveyardskivan "Hisingen blues" är...eh...bland det bästa jag hört på länge. Jocke sjunger som en gud o alla element kan spåras bakåt, UTAN att det känns som ett avsiktligt retrotänk. Bara kärlek till formatet lixom, o då blir det bra. Energiskt. Virilt. Jag unnar dom det uppsving de hamnat i, musiken förtjänar det.

Backdraftskivan "This heaven goes to eleven" har framför allt starka refränger, roligt trumspel (som på denna skiva hörs till skillnad från de förra) o djävligt bra sång. Åka bil långt o fort samt skråla med i "Yesterdays & Tomorrows" samt "King of diesel" rekommenderas alla och en var.

I finkulturens tecken...

Under loppet av en månad har jag sett tvänne scenframställningar av den art som jag vanligtvis inte är någon direkt frekvent besökare av. I mitten på februari så såg jag tillsammans med mina arbetskamrater en Spaggetiopera; Mozarts Trollflöjten på Reginateatern (i Sthlm).

Intressant format då de spelade en förkortad version av Trollflöjten iförda modernistiska dräkter. I pausen agerade skådespelarna serveringspersonal. Spännande!

Operasång är ju i sig imponerande. Att få en sån volym ut ur en människokropp, och att sedan kunna kontrollera tonerna... Men mycket mer än så är det inte. Det är som att se en bandymatch på is; Man ser inte bollen men ser vilket håll spelarna åker samt vilket lag som höjer klubborna efter att ha gjort mål (o kan där igenom göra sig slutsatser angående hur det går i matchen) . Man har ingen aning vad föreställningen handlar om o hör inte orden i sången.

Riktigt avslöjande blir det när de (operasångarna) skall föra sig i ett annat format än deras eget. I just denna föreställning var finalnumret "Walking on sunshine". Med operasång. Ridå. Vem var det som inte vågade berätta att Kejsaren faktiskt är naken?

Nå. Sällskapet och maten var god.

Igår kväll hade vi barnvakt och kunde gå o se Klungans nya föreställning "Se oss flyga över scenen i fruktansväda hastigheter" på Dansens Hus här i Sthlm. Fantastiskt roligt.

De har sånt svart avgrundsdjup i sin humor, samt är väldigt fysiska. Själv lider jag av "koreograferad-dans-allergi" men det här e nåt helt annat. Jag älskar fysisk humor, Gösta Ekman när han var som bäst eller varför inte Robert Gustavsson innan han blev tjatig. Två av killarna i Klungan har varit elitidrottare, det förklarar förmodligen en del av de halsbrytande rörelsemönstren de får ur sig. Svart svart svart. Och vasst.

Mattias Fransson är klar favorit.

Pappaledig!

Joråsörrusåatte...

Pappaledig sen i tisdags (på pappret), jobbade således sista dagen på ett halvår i fredags. Känns VÄLDIGT konstigt att lämna över allt o inte ha NÅT annat som är viktigt i min tillvaro utom min son.

Rent praktiskt har jag bara varit hemma två dagar eftersom Linda jobbade sin första dag igår, men det har fått smaka hittills smakar fantastsikt. Ett helt annat tempo o ingen stress. Matning var tredje timme, sova lite då o då, blöjbyten o dessemellan leka o mysa. Man kan ju ha det sämre.

Detta kan jag leva med.

Nytt abborr-pers!

Jomän.

Har fiskat just detta vatten i Gästrikland i 3 års tid efter gädda då ryktet säger att det ska finnas stora gäddor där. Sjön är stor (med mina mått mätt) och är som en öken med djuphålor o grund. Har hittills inte lyckats få nån gädda över 8 här än.

Första gången jag var där, december 2007, ismetade jag efter gädda en eftermiddag och fick som bonusfisk en abborre på 1,3. Har varit där o pimplat en handfull gånger men helt utan märkvärdigt resultat.

En lokal fiskare som jag fiskat med ett antal gånger och som jag brukar bolla fiske-ideér med gällande Gästrikländska vatten hörde av sig i lördags med ett mms som visade på fin matabborre som fångats vid ismete med mört. Fick direktion om vars han fiskat och åkte dit i blåsten på söndagen och nån timme in i fiskandet medelst Rapala shad balansare fick jag under en halvtimme på 750, 775, 675 samt den stora på 1550 gram o 49 cm lång!


En give-away brukar annars vara att man får nån stor abborre som slumpfisk vid annat fiske, men hittills har jag möjligen fått nån 4 hektos vid jigg/vertikaljigg. Men jag måste helt enkelt erkänna att tecken på storfiskpotential funnits där hela tiden (gigantiska siklöje-stim bl.a.), bara det att storleken på vattnet samt den öken-feeling man får av att se absolut ingenting på lodet förutom tomt vatten skrämt mig från att göra nån vidare abborrsatsning. Ska man dessutom pimpla på isen ska man komma rakt på dom om man ska lyckas, sitter du 30 meter fel kan det vara kört o har du då 500 + hektar att leta på...

Lite kul är det att där abborrarna väl stod liknar de förhållanden som jag fiskar på hemma med pimpelgubbarna. Är man smart nog hade jag kunnat räkna ut det innan. Det är alltid roligast när man tänkt ut o hittat ett plejs själv, så var det inte i detta fallet. Detta ger å andra sidan att jag nu vet att det finns relativt ofiskade storabborrvatten i Ockelbo, något jag ska ge mig i kast med i sommar tänkte jag.

Dessutom fick "den lokale kontakten" en gös på 4,7 vid gäddtrolling där härom året. Har varit ute o snurrat lite med vertikaljigg sommaren som gick, det finns uppenbarligen anledning att nöta vidare.

Karma hinner ifatt mig före döden...

Med anledning av det här blogginlägget skrivet av min forne klasskamrat Thomas Lundgren (ÅK 4 -9) satte jag imorse 05:45 morgonkaffet i vrångstrupen. Mitt dåliga samvete över något jag gjort för sisådär 26/27 år sedan och sedan dess förträngt, väl förpackat i nån liten låda under njuren kom nu bubblandes upp och bitchslappade mig klarvaken.

I korthet; Författaren Barbro Lindgren vikarierade i vår klass då vår ordinarie lärare hade semester en vecka mitt i terminen. Att det var just Barbro Lindgren berodde tydligen på att vår klassföreståndare Ulla kände henne ytligt.

Jag hade ett jävligt dåligt år i femte klass. Allt gick åt helvete o det som inte gick dithän såg jag till att det gjorde just det. Så här i efterhand vet jag att det hade med min "mamma-issue" att göra, men det fattade jag inte då utan gjorde vad jag kunde för att spjärna emot och vara allmänt jävlig JUST mot damer som åldersmässigt befann sig nånstans i närheten av en eventuell mamma-figur.

Enter Barbro som vikarie när jag mår som sämst...

Jag fick henne att "kräkas mellan två kuddar av ångest" innan hon skulle jobba.

När jag nu fått reda på vem hon var (alltså vikarien/författaren Barbro Lindgren) inser jag att många saker jag genom åren tyckt om, lärt mig tycka om, saker som jag kommer göra framledes osv är SKRIVNA av Barbro Lindgren...

-"Loranga, Masarin och Dartanjang"...
-Texterna till Jojje´s "Goda Goda" skiva...
-Max o Pompe böckerna...

Just Jojjes "Goda Goda" skiva är det bästa exemplet. Vår ex-trummis Jansson hade med sig den skivan på kassettband för 10-12 år sen när vi var iväg o spelade. Kassetten spelades i bilens bandare. Låtarna sitter men mest sticker "Mitt lilla barn" ut, en låt som jag knappt kan sjunga refrängen för lille Ludwig utan att bli våt i ögonen;

"Men, ska jag säga; akta dig för eld och djupa vatten. Spring aldrig, aldrig bort från mig, i den mörka natten".

Detta har Barbro skrivit. Som jag var djävligt dum emot för 26 år sen. O som får mig att gråta när jag sjunger det för min son.

How´s that for "Karma kommer tillbaka o biter dig i skitan när du minst anar det"?

1981

1981. Jag är nio år o har gått några månader i tredje klass i Fagersjöskolan. Denna hösttermin var också min första på det fritidshem som var beläget i en av de tre baracker som fanns mot skolgårdens utkant. Fritids skulle betyda så mycket för mig att jag knappt hann ur skolan innan jag tog mig in igen, o stannade i åtta o ett halvt år innan jag tröttnade 26 år gammal.

Av Patrik Andersson i femman hade jag fått låna AC/DC´s sprillans nya "For those about to rock" med dubbelomslag o relief o allt. Magi.

Då jag sittandes i tandläkarstolen missförstått ett telefonsamtal mellan skolans tandläkare och min pappa trodde jag att den annalkande tandställningen skulle skruvas i mig, alltså skruvarna i mig. Detta föranledde två veckors fejkad odefinierbar sjukdom där ovan nämnda skiva blev soundtracket som spelades minst två gånger om dagen. Pappa kom hem med lunch och jag hade hela lägenheten för mig själv. Läste en "Fem löser mysteriet med..." varje dag. Fantastiskt.

När jag väl accepterat mitt öde och förlikat mig med det visade det sig att det var i tandställningen det skulle skruvas nångång varannan vecka, inte i mitt tandkött.

Jag o Patrik bildade band i slutet på trean, fritidsbaracken brann ner sommaren 87, tandställningarna förföljde mig tills strax innan jag fyllde 17. Men "For those about to rock..." är fortfarande ett av de bästa albumen i min hylla. Lyssnade på den igår kväll för första gången på länge, förmodligen för att jag nynnat på några av låtarna under senaste månaden. I samband med lyssnandet kom hösten 1981 över mig igen...

"No mercy for the bad if they pleeeeeeaaaaaaad"....

Riktat ismete på abborre?

Inom sportfisket finns det "finare" sätt o "fulare" sätt att lyckas få en stor fisk. Finast är om man tar dem på artificiellt bete. Fulast är att ta dom på naturligt bete, många anser t.o.m. att det är fusk.

Joll säger pappa Dennis.

I.o.m. att balansarfisket på abborre gått sjukt trögt sen säsongen startade hade jag tänkt hänge mig åt riktat ismete på våra sjurandiga riddare. Helt enkelt hänga ner en lagom liten mört/löja på rätt ställe o vänta på att storabborren ska hugga. Själva ismetet tangerar dessutom med min gamla kärlek karpmetet på så vis att man har ett antal spön/beten ute som får sköta sig själva tills dess att det nappar. Under tiden sitter jag i min sköna karpstol med en mugg kaffe o lyssnar på P1 o tar in omgivningen. Blåser det har jag vindskydd i form av ett "shelter". Sämre kan man ju ha det.

Hittade igår vad jag letat efter i spöväg för detta fiske; Billiga, hyffsat mjuka spön runt metern. Visar det sig att de är för mjuka o för sladdriga klipper jag bara nån dec o limmar på ny toppögla. CA Carlsson, Stockholms charmigaste fiskebutik hade låååååångt inne på lagret Ron Thomsson Ice Perch, ett spö som säkert inte gjorde succé när det kom och därmed togs ut ur produktionen, men som alltid kan man ge sig fan på att Lasse Fredlund NÅNSTANS i butiken har för ändamålet tänkt fiskeattiralj liggandes...

Han har bara smala gångar mellan grejorna som ligger på hög. Men han har allt (nästan). Både han o butiken borde k-märkas. På förr i världen satt hans gamla mor i butiken o svarade i telefon o hjälpte till med allehanda. Mycket vaken tant som bl.a. berättade för mig som fiskeinformationstörstande 13-åring att hon trodde färgen på wobblern spelade mindre roll, "det är gången de går på". Eller varför inte hennes svar när man öppnade telefonsamtalet med ett artigt "God Middag" och hennes svar blixtsnabbt var "Ja, det vore trevligt!"...

Nå. Vidare. Så för 4 X 120:- skall jag nu ta mig an en ny vinkel av mitt storabborrjagande. Rullar o resten av utrustningen har jag redan.

Ska försöka hänga i paraplymörtstugorna för lite betesfiskfångst ikväll så kanske det kan bli premiär till helgen.

Summering av julsemestern...

När jag senast lämnade dig käre läsare förutspådde jag en Lars Norén pjäs. Riktigt så illa blev det inte. Men lägg till en vinterkräksjuka samt uselt fiske (med ett undantag) samt allmänt konstant i nån ända av en förkylning så känns bilden korrekt beskriven.

Det bästa var att få umgås så mycket med min son. Jag ser fram emot den pappaledighet som skall sträcka sig över ett halvår fr.o.m. 25/2.

Fiskeriet sög som sagt var, med ett undantag; Jag fick en fin abborre på 1425 gram månd 3/1, nytt is-pers samt extra kul var att den tog på nåt jag flurat ut i somras; En liten dropshot-jigg fiskad som upphängare. Sen dess har det varit öken i fiskeriet, is o snöförhållandet har inte gjort saken lättare. Dessbättre har blidvädret smält bort en del av snön så har vi tur kan vi få blankis istället o då blir det sparkåkning! Enda neg då är alla skridskoåkare som dyker upp men det är smällar man får ta.

Har planer på att leta upp några mindre o lättare spön för att aktivt göra ett försök på ismete på storabborre. Det finns ett par vatten i min närhet där det bevisligen finns storabborre men att de i princip vägrar ta på artificiellt bete o då återstår endast naturligt bete...o sitta i en stol o fisa med en kopp kaffe i handen i väntan på napp har jag gjort förr. Jag gillar det fisket. Också.

Jag o sonen badar. Fantastiskt. Glädje!



En liveupptagning från Sweden Rock Festival 09 som dök upp på JoTjoob häromsistens. Det var verkligen så kul som det ser ut. Egotripp.