Nu har vi haft speluppehåll sen senaste spelningen, 27:e augusti. Rekord i det Abramiska lägret. På 13 år har vi egentligen aldrig haft längre uppehåll än 2-3 veckor. Intressant och skönt och skrämmande i ett.
Uffe o hanses lillebror, tillika vår ljudgöbbe Mats, färdigställer studiokomplexet de byggt i en tre fyra år nu. Eftersom det uppstod en naturlig paus i vårat spelande fanns det ett bra utrymme att få färdigt sånt som släpat.
Intressant oxå att den av braxarna som jag pratat mest med under denna tid är Jansson.
Är det så att vi behöver en paus från varandra, eller kan det vara så att det vi "egentligen" har gemensamt är bandet, -o inget mer? Eller är det bara jag?
Vid närmare eftertanke är det nog som så att det är JAG som sorterat bort mig själv. Jag är ju inte med i alkoholgemenskapen o har följdaktligen väldigt lite gemensamt de andra i bandet (utöver bandet).
De tar en öl eller sexton o tittar på ett band o har på så sätt ett socialt umgänge utanför bandet. Jag har redan sen starten visat mitt ointresse i bl.a. mängdalkoholförtäring o partajandet varpå jag s.a.s. sorterat bort mig själv, o nu rullar allting på i intrampade banor.
Se där! Där gjorde jag en tankekarta fast i skrift. Tolka inte detta som gnäll, för det är det inte. Bara några tankar kring nåt som varit en konstant i mitt liv o dess beståndsdelar.
Yada yada yada.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar