Min musikaliska grundplåt har jag funderat en del på den senaste tiden.
Jag växte upp ensam med min pappa som är född 1949. Han spelade bas i några band i mitten på 60 talet o bland hans favoriter fanns o finns fortfarande band o musik som han spelade högt i SONY stereon (Cerwin Vega högtalare) under mina blöj-år o fram tills jag flyttade hemifrån.
Pretty Things, Cream, Jimi Hendrix var stapelföda. Jag har blöj-minnen av att pappa spelar luftgitarr till inledningsriffet av Pugh´s Hog Farm. Han spelade Purples In Rock på högsta volym när jag kom dragandes med Number Of The Beast. Han berättade om upplevelsen av In the court of the Crimson King i stereon för första gången. Han tog med mig o kollade på Bo Diddley på Glädjehuset...
Farsan jobbade på Förstärkardoktorn vid St Eriksplan tidigt 80 tal och det är också här mitt spelande startar. Han hade köpt ett trumset åt mig sommaren mellan 2:an o 3:an (1981) som jag fick i "Välkommen hem från kollo"-present. När pappa sen hämtade mig sent på fritids under följande läsår var vår rutin (som jag minns det) under säkert ett halvårs tid, att efter fritids gå ner i en av de 3 lokaler han hyrde i källaren i Fagersjö Centrum. Där stod mitt blåa Asama trumset o pappa hade en enkel basrigg.
DÄR lärde jag mig spela hård rock. SWABLR, Sunshine of your love osv... Säkerligen fullständigt ovetandes om det lade farsan där den solida grunden för mitt vidare musicerande i livet.
Mot slutet av 3:an startade jag ett band tillsammans med två killar i 5:an o farsans jobb som uppstartande medmusikant var s.a.s. klart.
Lite coolt är det att det är samma musik som vi startade med som jag fortfarande rankar högst i min skivsamling. Många och långa utvikningar har jag gjort men jag landar fanimej alltid i den riffrockande versionen av blues som vita 20 åringar i England trasslade till i mitten på 60 talet när de elektrifierade sin variant av den svarta afroamerikanska bluesen.
Tack pappa för det, och jag hoppas vi syns på torsdag på Kafe 44.
1 kommentar:
Jag minns när du första gångerna skramlade på i "köket" så grannen ovanpå kom ner i bara kalsongerna och skrek om ditt trummande! Det var då vi flyttade ner trumsetet i lokalen i Fagersjö City under Postlokalen. Sedan köpte jag en uppsättning ljudlösa "pads" att hamra på utan att störa grannarna.
En annan episod är när du hos trumläraren Geza Wegh började hacka Bossa Nova och när jag förvånat tittade upp svarade Geza att "Normalt lär jag mina elever Bossa Nova efter två år men Dennis är så talangfull att jag lär honom det redan nu efter sju månader". Veckan gick och när det var dags att åka till Geza igen frågade jag "Har du övar på läxan?". Ditt svar svar "Javisst ja!" och satte dig att hacka igenom Bossa Novan. Vi åkte till Geza och han sade nöjt "Det märks att du övat. Nu går vi till nästa övning." Oj Han skulle bara veta!
/Stolt pappa och snart farfar.
Skicka en kommentar