tisdag 2 juni 2009

De e mycké nu...


Helgen var görkool. Många bra minnen o några urlackningar, nån gång när jag har tid ska skriva om sånt.

Hann gratta Patrik o Lotta (fick till ett fyrfaldigt från scenen på Sticky mitt i spelningen) som ska gifta sig på lördag 6/6.

Trisse slog sönder vänsternäven på hi-haten så att det är blod på virvel o pukskinn. Han blöder för braxen.

Siesta var trevligt men aningens ouppstyrt (taskig planering). I princip hade man tillgång till en loge (att byta om, chilla i, o ta sig en öl) samma tidsperiod som man skulle rådda på o testa grejerna (soundchecka fick vi inte för det kunde störa scenen brevid). Ljud o ljusteknikerna som skulle vara behjälpliga med frågor försvann konstant. Mats (vår egen ljudkille, Ulfs lillebror) höll på att få hjärtattack.

Efter spelningen skulle vi rådda av o in i bussen. Detta då samtidigt som vi hade tillgång till samma ovan nämnda loge. När vi råddat klart o jag landade i logen hade vi 4 minuters logetid kvar. Smart. Man känner sig välkommen och uppskattad. Inte.

Kalle Anka uppstyrning av nybörjare.

Födelsedagsreflektioner; Någonting som jag för 10 år sen inte ägnade någon större tankeverksamhet har helt plötsligt blivit JÄTTEVIKTIGT; -Vem/vilka som grattar samt hur och när.

Dessa delar (family values) i mig har varit skadade sen barnsben samt i princip avstängda sen....1997?...2000?...men har vaknat till liv för att jag har fått en familj som bryr sig, som tycker om mig o som värnar mig.

Den konstant bortvalde har fått en tillhörighet, en varm famn.

Inga kommentarer: