SVOOOOSSCCHHHT!

-Vad var det?
-Det var ditt liv...
-Mjaha...kan man få ett till?
-Tyvärr...

Fritt översatt ur minnet från en underbar kortmonolog Basil Fawlty har med sig själv i världens bästa komediserie; Fawlty Towers.

Ungefär så känns det, för nu är strax mitt halvår av pappaledighet över, o jävlars vad det har gått undan! När jag började ledigheten i slutet på februari jobbade lilleman med att försöka rulla från sida till sida o han låg kvar där man la honom. Nu är han nån/några veckor från att gå själv och kan utan problem peka på pappa, lampa, katten o.s.v. o kommunicerar hej vilt med allt o alla.

Den här tiden kommer inte tillbaka och jag är fast övertygad om att ett investerat halvår kommer ha direkt avgörande effekt på min och min sons relation for ever more...

Saker jag kommer sakna (bl.a.); Luncher med farsan, tupplurar, promenader o allmänt "häng", men framför allt; ALLTING FISKERELATERAT...

I.o.m. att Linda jobbar skift så fanns så oändligt många sköna fisketillfällen att ta vara på. En eftermiddag här o en morgon där o en kväll där o en heldag där o.s.v. Att t.ex. kunna styra fisketillfällen efter förutsättningar väder/lufttryck/vindmässigt o inte som annars där man är tvungen o fiska på helgen oavsett väder, vind o lufttryck. Fan vad jag kommer sakna det. Helvete. DET känns jävligt tungt.

Saker jag inte kommer sakna (bl.a.); Sömnbrist, avsaknaden av struktur, konstant brist på pengar (jag har väl aldrig sålt av så mycket grejer som senaste halvåret) samt min egen matlagning...

Massor med bilder tagna från Ludwigs start o vidare genom min pappaledighet på föremålet för ledigheten kan beskådas på hanses Mammas blogg (som är en fantastisk fotograf. Och mamma).

Jag var på mitt jobb i fredags för lite "överlämning" från min vikarie. Det ser ut som om det ligger en skön hög med jobb o väntar på mig, för sällan har jag väl känt mig som så mycket som en frälsare som när jag gick genom korridorerna och blev hälsad av de troende...o för en bekräftelsetorsk som en annan är ju det den bästa bensinen som finns för att motivera en arbetsinsats.

Nu skall Linda vara hemma till mitten på januari då vi börjar skola in Ludwig hos en dagmamma vi fått plats hos. Det är tänkt att vi bägge kommer jobba som vanligt från februari.

Monsters of Rock, Gentofte, Danmark 10/8 1991...

Denna vecka för tjugo år sedan var jag i Danmark för att för fjärde gången i livet live beskåda mitt absoluta favoritband; AC/DC. Med på köpet fick man Black Crowes, Queenryche och Metallica. Vi voro fyra stycken som åkte, två kamrater till mig som inte kände varandra sen innan, samt den ene kamratens flickvän.

Vi bodde billigt i nån slags gigantisk sovsal där duscharna svämmade över och folk rånade de som sov. Säkraste sättet att lycksas somna ö.h.t. var således att vara så plakat som möjligt.
Reskassan tog slut nåt dygn innan planet hem skulle gå så vi sov på flygplatsen. En snäll dansk sponsrade oss med en hundring så att vi kunde köpa nåt att äta.

Själva spelningen då; Jag minns att vi var där i god tid. Efter några sköna danska öl i magen snubblade vi på en dansk med tjock inhemsk hashish. Den fäste på. När Black Crowes började spela ville jag tränga mig fram till staketet för att om möjligt hänga mig kvar tills huvudbandet spelade. Det blev en lååååååång eftermiddag i en trängsel och situation som man nog bara klarar om man är 19, vältränad (vägde 75 o hade rutor på magen!) o lite i gasen. Väl framme vid staketet ville jag akta den tatuering jag gjort på min högra axel dagen innan på Istergade så jag hängde således högra armen/axeln över staketet. I 5-6 timmar. Det hade jag fan inte klarat nu.

Black Crowes som jag gillade sen tidigare gjorde bra ifrån sig, vill minnas att de spelade en version av Beatles Get Back bl.a... Nåt år senare släppte de "Southern Harmony" o resten är historia.

Queensryche hade jag uppladdningsvis köpt deras senaste alster, Empire, under sena våren o lyssnat in mig på. Minns mest deras cykelbyxor, jeansjackor och bandanas. Så här i efterhand kanske inte den koolaste klädselt ett hårdrockarband haft.

Metallica skulle här göra stor entré i mitt liv. Jag hade sen innan INGEN relation till bandet utom att MTV spelat halva "One" i hårdrocksprogrammet nån gång, den enda video de dittills gjort. En musikstil jag absolut inte kunde förstå. Jag hade föreställt mig hur en o en halv timme fastnaglad vig ett staket stirrandes på ett band jag inte gillade skulle bli en plåga. DÄÄÄÄÄMN så överkörd jag blev.

Tre dagar efter Gentofte spelningen släppte Metallica sitt svarta album som idag är ett av de mest sålda i världen o som utan tvivels katapulterade bandet in i dinosauriedivisionen, men där var de alltså inte än vid tiden för denna spelning. Jag kan alltså skryta med att ha varit ett fan sen INNAN svarta skivan, nåt som står högt i kurs hos de äldre fansen, även om det i mitt fall bara gäller några dagar...ehe...

Metallica var alltså taggade som satan, hade ett av världens bästa album på lut o visste det, befann sig mitt emellan 25 o 30 i ålder o var nå så jävulskt testosteronstinna o var "nästan" på hemmaplan (lille Lars är ju dansk). Helvete vilken överkörning. Jag var så slut efter den spelningen att jag pallade 4 låtar av AC/DC sen var jag tvungen att hoppa över staketet o gå bakåt i publikhavet. Metallica hade redan bränt allt krut som fanns att tillgå.

När jag kom hem köpte jag "And justice for all", plattan innan den då nyss släppta svarta skivan, och gjorde vad jag kunde för att förstå en musik som var så helt annorlunda än den hårdrock jag växt upp med. Ljudet var fnösktorrt och musiken var snortight o trasslig. Inte en rak 4/4:a så långt örat nådde o inga svulstiga ljudmattor. För mig var detta helt nytt. Jag hade ett helvete att hänga med innan jag knäckte koden, o när jag väl gjort det var det en helt ny värld som öppnade sig o den skivan har sen dess en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

AC/DC gjorde "en dag på jobbet" o hade det inte lätt efter Metallica.

En lustiger detalj är att jag under dessa tjugo år snubblat på folk titt som tätt som också var där i Gentofte. Folk jag inte kände då men av olika anledningar lärt känna; bandkollegor, arbetskamrater osv. Senast en mycket seriös magister i skolan jag jobbar i...

Jag har ingen kontakt med någon av resekamraterna, den ene gjorde bort sig i ett telefonterrorinferno mot en gemensam kvinnlig bekant i mitten på 90-talet o den andre har befunnit sig i en drog o kriminell värld i många år vad jag förstått.

Så det kan bli.

Nytt göspers!

Har ägnat större delen av fisketiden sen mitten på maj till gös, o detta med blandat men rätt ok resultat. Har nog bara blankat ett par gånger, två av turerna har gett stor gös till mig o en tur gav en 5,2:a till min gäst som vertikaljiggade för första gången. Gissa om han blev hooked?

Mina två stora vägde 5,0 (87 cm) samt 6,3 kg (93 cm). 5,0:an är tagen på vertikaljigg o 6,3:an är tagen på trolling.

Har testat lite pelagisk prickfiske (hitta ett stort fisk-eko med hjälp av ekolodet o skicka ner en jigg o följa hela händelseförloppet på ekolodet, sanslöst spännande!). Förutom tre landade tappade jag även en fining första gången jag provade. De tre landade hade dessutom högre vikt än de jag brukar få på vanlig vertikaljigg. Kan hända att pelagiskt prickfiske är metoden för effektivt fiske på de större. Dock så är det väldigt krävande förutsättningar för ett lyckat fiske; förutom högt lufttryck o rätt vind så måste dessutom vinden vara såpass svag att man kan manövrera båten lätt och stanna över intressanta ekon.

Idag köpte jag mig ett kastnät för att kunna fånga betesfisk i rätt storlek för lite flötestrolling efter storabborre. Jag har insett att jag nu har ca en månad o en vecka kvar av min pappaledighet, därefter decimeras min fisketid kraftigt och jag vill utnyttja tiden så gott det går. Jag har under vår/sommarsäsongen alltså klämt 2 gösar över 5 kg o en över 6 kg och kan därmed anse mig nöjd på gösfronten har jag kommit på när jag tänkt till. Nu är det dags att ägna tid åt storabborrarna innan gäddfisket rullar igång i slutet på september.

Sextiotalsnatten

Sommaren 82 var jag tio år och vistades för tredje året i rad på kollo i sju veckor. Jajjemän, du läste rätt, 50 dagar inkvarterad i några trähus med ca 50 andra ungar mellan 7 och 16 års ålder!

Mitt i denna kolloperiod just denna sommar var jag som tandställningsinnehavare tvungen att åka till Eastmansinstitutet i Stockholm för att skruva lite på tandställningen.

Således hämtade min pappa mig i sin svarta Volvo 142:a på Barnens Ö, Väddö, och jag fick spendera en 2-3 dar hemma i ett barn och folktomt Fagersjö mitt i juli.

Nån natt nån vecka innan hade radion (P3 skulle jag gissa på, fanns bara 3 kanaler då) kört en temanatt; sextiotalsnatten . Pappa hade bandat hela natten på rullband för att sedan kunna plocka ut godbitarna o föra över dom på kassettband (detta var naturligtvis ett o ett halvt decenium före de äckliga reklamkanalerna som bombar sönder de stackars fina låtarna tills man hatar dom (både låtarna och kanalerna) samt minst två decennier före de hemska "Absolute sixties" o "Best of the 60`s"- samlingsskivor som hittas i varenda jävla mack samt har gjort låtarna till var mans egendom).

Detta kassettband var det soundtrack som snurrade runt mitt huvud under bilåkningen dessa tre dagar och filmen som rullar i huvet visar en rödhårig spinkig (!) tioåring som hänger ut genom rutan på 142:an (det där med bälte var inte SÅ jävla viktig på förr i världen) genom ett soligt grönt sommar-Stockholm. Lunch på Gröne Jägaren (pappa jobbade på Kocksgatan), eftermiddagssundae på McDonken på Folkungagatan...

När jag nu nån gång hör någon av låtarna från detta kassettband kan jag fortfarande känna doften från trapphuset på Gräsandsvägen 18 i Fagersjö...

Valda gobitar för att exemplifiera;

-Games people play, Joe South
-River deep, mountain high, Tina Turner
-Sunny afternoon, The Kinks
-Waterloo sunset, The Kinks
-See Emily play, Pink Floyd
-Knock on wood, Eddie Floyd (basgången i versen för helvete!)
-Midnight hour, Wilson Picket
-Soul man, Sam & Dave (spela högt o försök stå still...)
-Hush, Joe South (originalet!)
-Down Town, Petula Clark
-Summer in the city, Lovin spoonful
-Itchychoo park, Small faces
-Time of the season, Zombies
-Im a man, Specer Davis Group

Fotnot; Tyvärr är det ju på så hvis att har du nångång de senaste 15 åren lyssnat till t.ex. Senil 107 i Stockholm finns chansen att du hört de flesta av dessa låtar. Nå. Royaltypengar till upphovsmännen (i bästa fall) o bra musik till massorna...om och om och om och om igen...

Bilden ovan är tagen första gången jag sitter bakom mina trummor (därav det något onaturliga greppet av trumstocken) några veckor efter dagarna som beskrivits ovan... Både trummandet samt låtarna ovan har haft direkt avgörande inverkan på hur mitt liv fallit ut samt min musikaliska bildning. Stora ord men fullständigt sant.

Jag har fortfarande kvar kassettbandet och hoppas innerligt på att min pappa inte ska begära tillbaka det...

Nu oägnao det så då oöjeo vi till hott fooo teacheooo...

Bättring! Bara en o en halv månad sen sist! Framsteg!

-Lilleman växer o jobbar på att gå. Han börjar visa stark egen vilja, DET är jävligt ball! Ser fram emot att han ska protestera o tycka annorlunda. Kanske inte som i storyn nedan;

-Min Fars fru kom hit till Sverige som 14 åring med sin familj i början av 70 talet från Grekland. Eftersom hon som tonåring lättare erövrade det svenska språket (än sina föräldrar) uppstod ibland situationer där orden tröt för fadern i familjen, gärna den typen av situationer som alltid uppstår i familjer med tonåringar... Vid ett sådant tillfälle skall han ha blivit rejält upplurad på läktarn verbalt av sin dotter o i ilska yttrat de fantastiska orden; "-Nånting som kommit ur min kuk ska inte säga emot mig!" (Återberättat för mig av min Far som hade svårt att hålla sig för skratt)

Fantastiskt.

Hunnit med att fylla 39 har jag gjort sen sist oxå. Bara ett år kvar nu, sen har jag 6 lagstadgade veckors semester! Där valde jag glädjen minsann!

Var förbi o hälsade på på jobbet dagen innan skolavslutningen, första påhälsningen sen jag jobbade sista dagen 25/2. Hyffsad egoknuff att få känna sig saknad och efterfrågad av personal och elever.

Fiskat vertikaljigg på gös har det blivit en hel del av svar ja. Både vanligt vertikaljigg samt pelagiskt. Klämde en på 5,0 häromveckan, dagen innan tog min gäst i båten (som fiskade vertikaljigg för första gången) en gös på 5,2. Just det pelagiska fisket har stor potential känner jag, spännande som fan är det oxå.

Gällande bandet kom jag häromsistens på ett litet projekt som jag presenterade för Uffebyxan o han gillade det. Får se om de andra oxå tycker om det, i sådana fall kanske jag ramlar in i replokalen tidigare än förr eller hur man ska säga...

Sen igår lördag 18/6 är vi i Ockelbo och igår var vi på Åmot Rock On festival, där tributbanden VagnHallen (Van Halen), Mötley Cruel samt Ozzy the coverband spelade. Fenomenet tributband lämnar mig...konfunderad på en nivå som skulle kunna vikas ut i en essä. Tycker egentligen att det är en ganska korkad företeelse men samtidigt är den så jävla uppskattad på hojfester o andra arrangemang. Då vi har väldigt många bra musiker i detta landet finns ju källor att ösa ur när det gäller okända talanger som klockrent kan imitera sina idoler. Med en god skopa humor och självinsikt blir det hela rätt kul om stämningen är den rätta.

För mig blir det humor på en överjordisk nivå när en lätt rundlagd Östgöte i Dee Snider peruk o röd boa gör karatesparkar (han skulle då vara David Lee Roth i Van Halen) o säger "Nu oängnar det så då oöjer oii o spelaoo hott fooo teacheooo" på klingande gnällbältes-Östgötska o bränner sedan av en karbonkopia av originalet... Underbart.

Sköna maj välkommen

Hjo.

Sisådär en två månader sen senaste inlägget är det kanske dags att uppdatera lite?

Föräldraledigheten är en skön tillvaro. En tredjedel av min tänkta tid har förflutit och vad har jag att deklarera? Promenader, öppna förskolor o flera kilo mys. Att få gå o lägga sig efter frukosten för att sen käka "second breakfast" vid 09.00 är livskvalitet! Ludwig fyllde nio månader häromdan och ålar runt på golvet i 220 blås. Han e stor som en ettåring. O stark.

Fiskeriet går. Jag fiskar mycket men våren har varit som den har varit (knappt alls egentligen, -den bara försvann!) o resultaten sisådär med några lysande avvikelser; Hade tur med mörtstugorna på sista isarna o fick massor av mört. Har kvar på balkongen än faktiskt. Vidare klämde jag en 5,4 kg´s gös i Drevviken i helgen som gick. Tröttnade på att gäddfisket i de grunda vikarna inte gick alls o drog en chansning på ett grund som slutar 5 meter under ytan med en röd/gul shadjigg. Smack i backen. Dagen efter försökte jag mig på Orlången o gjorde närapå en repris med skillnaden att fisken på grynnan vägde 5,1 o var en gädda. O jag som letade efter dem inne i lekvikarna... Otacksamma jävel.

Spelat musik har jag inte gjort alls och känner mig inte speciellt sugen heller för den delen. Kanske att det ordnar till sig när man väl står i en svettig replokal igen. Saker går tydligen väldigt trögt i den abramiska lokalen vad jag har förstått. Svårt att få ihop reptider när småbarn, skiftsjobb, separationer, andra band o övriga intressen skall samsas. Livet pågår utanför.

Lyssnat på musik har jag dock gjort. Bland vårens intressanta skivsläpp kan nämnas Göteborgarna Graveyard (som öppnat för oss några gånger) och Robbans Backdraft.

Graveyardskivan "Hisingen blues" är...eh...bland det bästa jag hört på länge. Jocke sjunger som en gud o alla element kan spåras bakåt, UTAN att det känns som ett avsiktligt retrotänk. Bara kärlek till formatet lixom, o då blir det bra. Energiskt. Virilt. Jag unnar dom det uppsving de hamnat i, musiken förtjänar det.

Backdraftskivan "This heaven goes to eleven" har framför allt starka refränger, roligt trumspel (som på denna skiva hörs till skillnad från de förra) o djävligt bra sång. Åka bil långt o fort samt skråla med i "Yesterdays & Tomorrows" samt "King of diesel" rekommenderas alla och en var.

I finkulturens tecken...

Under loppet av en månad har jag sett tvänne scenframställningar av den art som jag vanligtvis inte är någon direkt frekvent besökare av. I mitten på februari så såg jag tillsammans med mina arbetskamrater en Spaggetiopera; Mozarts Trollflöjten på Reginateatern (i Sthlm).

Intressant format då de spelade en förkortad version av Trollflöjten iförda modernistiska dräkter. I pausen agerade skådespelarna serveringspersonal. Spännande!

Operasång är ju i sig imponerande. Att få en sån volym ut ur en människokropp, och att sedan kunna kontrollera tonerna... Men mycket mer än så är det inte. Det är som att se en bandymatch på is; Man ser inte bollen men ser vilket håll spelarna åker samt vilket lag som höjer klubborna efter att ha gjort mål (o kan där igenom göra sig slutsatser angående hur det går i matchen) . Man har ingen aning vad föreställningen handlar om o hör inte orden i sången.

Riktigt avslöjande blir det när de (operasångarna) skall föra sig i ett annat format än deras eget. I just denna föreställning var finalnumret "Walking on sunshine". Med operasång. Ridå. Vem var det som inte vågade berätta att Kejsaren faktiskt är naken?

Nå. Sällskapet och maten var god.

Igår kväll hade vi barnvakt och kunde gå o se Klungans nya föreställning "Se oss flyga över scenen i fruktansväda hastigheter" på Dansens Hus här i Sthlm. Fantastiskt roligt.

De har sånt svart avgrundsdjup i sin humor, samt är väldigt fysiska. Själv lider jag av "koreograferad-dans-allergi" men det här e nåt helt annat. Jag älskar fysisk humor, Gösta Ekman när han var som bäst eller varför inte Robert Gustavsson innan han blev tjatig. Två av killarna i Klungan har varit elitidrottare, det förklarar förmodligen en del av de halsbrytande rörelsemönstren de får ur sig. Svart svart svart. Och vasst.

Mattias Fransson är klar favorit.

Pappaledig!

Joråsörrusåatte...

Pappaledig sen i tisdags (på pappret), jobbade således sista dagen på ett halvår i fredags. Känns VÄLDIGT konstigt att lämna över allt o inte ha NÅT annat som är viktigt i min tillvaro utom min son.

Rent praktiskt har jag bara varit hemma två dagar eftersom Linda jobbade sin första dag igår, men det har fått smaka hittills smakar fantastsikt. Ett helt annat tempo o ingen stress. Matning var tredje timme, sova lite då o då, blöjbyten o dessemellan leka o mysa. Man kan ju ha det sämre.

Detta kan jag leva med.

Nytt abborr-pers!

Jomän.

Har fiskat just detta vatten i Gästrikland i 3 års tid efter gädda då ryktet säger att det ska finnas stora gäddor där. Sjön är stor (med mina mått mätt) och är som en öken med djuphålor o grund. Har hittills inte lyckats få nån gädda över 8 här än.

Första gången jag var där, december 2007, ismetade jag efter gädda en eftermiddag och fick som bonusfisk en abborre på 1,3. Har varit där o pimplat en handfull gånger men helt utan märkvärdigt resultat.

En lokal fiskare som jag fiskat med ett antal gånger och som jag brukar bolla fiske-ideér med gällande Gästrikländska vatten hörde av sig i lördags med ett mms som visade på fin matabborre som fångats vid ismete med mört. Fick direktion om vars han fiskat och åkte dit i blåsten på söndagen och nån timme in i fiskandet medelst Rapala shad balansare fick jag under en halvtimme på 750, 775, 675 samt den stora på 1550 gram o 49 cm lång!


En give-away brukar annars vara att man får nån stor abborre som slumpfisk vid annat fiske, men hittills har jag möjligen fått nån 4 hektos vid jigg/vertikaljigg. Men jag måste helt enkelt erkänna att tecken på storfiskpotential funnits där hela tiden (gigantiska siklöje-stim bl.a.), bara det att storleken på vattnet samt den öken-feeling man får av att se absolut ingenting på lodet förutom tomt vatten skrämt mig från att göra nån vidare abborrsatsning. Ska man dessutom pimpla på isen ska man komma rakt på dom om man ska lyckas, sitter du 30 meter fel kan det vara kört o har du då 500 + hektar att leta på...

Lite kul är det att där abborrarna väl stod liknar de förhållanden som jag fiskar på hemma med pimpelgubbarna. Är man smart nog hade jag kunnat räkna ut det innan. Det är alltid roligast när man tänkt ut o hittat ett plejs själv, så var det inte i detta fallet. Detta ger å andra sidan att jag nu vet att det finns relativt ofiskade storabborrvatten i Ockelbo, något jag ska ge mig i kast med i sommar tänkte jag.

Dessutom fick "den lokale kontakten" en gös på 4,7 vid gäddtrolling där härom året. Har varit ute o snurrat lite med vertikaljigg sommaren som gick, det finns uppenbarligen anledning att nöta vidare.

Karma hinner ifatt mig före döden...

Med anledning av det här blogginlägget skrivet av min forne klasskamrat Thomas Lundgren (ÅK 4 -9) satte jag imorse 05:45 morgonkaffet i vrångstrupen. Mitt dåliga samvete över något jag gjort för sisådär 26/27 år sedan och sedan dess förträngt, väl förpackat i nån liten låda under njuren kom nu bubblandes upp och bitchslappade mig klarvaken.

I korthet; Författaren Barbro Lindgren vikarierade i vår klass då vår ordinarie lärare hade semester en vecka mitt i terminen. Att det var just Barbro Lindgren berodde tydligen på att vår klassföreståndare Ulla kände henne ytligt.

Jag hade ett jävligt dåligt år i femte klass. Allt gick åt helvete o det som inte gick dithän såg jag till att det gjorde just det. Så här i efterhand vet jag att det hade med min "mamma-issue" att göra, men det fattade jag inte då utan gjorde vad jag kunde för att spjärna emot och vara allmänt jävlig JUST mot damer som åldersmässigt befann sig nånstans i närheten av en eventuell mamma-figur.

Enter Barbro som vikarie när jag mår som sämst...

Jag fick henne att "kräkas mellan två kuddar av ångest" innan hon skulle jobba.

När jag nu fått reda på vem hon var (alltså vikarien/författaren Barbro Lindgren) inser jag att många saker jag genom åren tyckt om, lärt mig tycka om, saker som jag kommer göra framledes osv är SKRIVNA av Barbro Lindgren...

-"Loranga, Masarin och Dartanjang"...
-Texterna till Jojje´s "Goda Goda" skiva...
-Max o Pompe böckerna...

Just Jojjes "Goda Goda" skiva är det bästa exemplet. Vår ex-trummis Jansson hade med sig den skivan på kassettband för 10-12 år sen när vi var iväg o spelade. Kassetten spelades i bilens bandare. Låtarna sitter men mest sticker "Mitt lilla barn" ut, en låt som jag knappt kan sjunga refrängen för lille Ludwig utan att bli våt i ögonen;

"Men, ska jag säga; akta dig för eld och djupa vatten. Spring aldrig, aldrig bort från mig, i den mörka natten".

Detta har Barbro skrivit. Som jag var djävligt dum emot för 26 år sen. O som får mig att gråta när jag sjunger det för min son.

How´s that for "Karma kommer tillbaka o biter dig i skitan när du minst anar det"?