For those about to care (or give a shit)...
Jag har tagit en paus på obestämd tid från fejsbokk. Jag har avaktiverat min profil (men skulle jag känna för att logga in igen finns allt kvar, bilder, vad som skrivits osv. Läskigt).
Efter tre o ett halvt år på fejjan har jag kommit fram till följande;
-Det mesta som skrivs är bara trams. Vad du åt. Vart du är. Vem som är med.
-Jag har genom folks statusrader fått se dem bekänna alldeles för mycket färg.
-Jag dödar alldeles för mycket tid med fejsbokk. Tittar jag ut över medpassagerarna på tunnelbanan sitter 70-80% med näsan i smartphonen o är "sociala" i ett "socialt nätverk" med nån gammal klasskompis man inte träffat på 25 år o som man egentligen skiter fullständigt i att de har "Ätit kolpudding. Mums.". Alldeles för ofta (o nu skäms jag) hör jag Ludwig säga "pappa...pappa....pappa...pappa..." medans jag kollar in om nåt hänt på fejjan. Fukking useless. Prioriteringar.
-Händer det nåt kul i livet funderar jag ut nåt klurigt sätt att uttrycka det på i en statusrad som ska generera så många "likes" och kommentarer som möjligt. Måste finnas andra sätt att bli bekräftad på.
Jag tog mig en funderare. Försökte minnas om nåt av vikt egentligen hänt via facebook (för min del). Kom på ett fåtal saker som sammantaget inte väger upp investerad tid.
O nu när jag inte längre författar och förmedlar uppdateringar från bandet har jag än mindre på fejsbokk att göra.
Livet pågår förmodligen där ute.
1 kommentar:
Facebook, Twitter, Sms etc i all ara visst ar det sjukt och nat som for manniskor ifran varandra. Men du vet, jag har vantat lange pa att du for en gangs skull ska svalja stoltheten, att du ska se att 25 ars vanskap ar vart mer an det. Sa, sluta vara sa javla politiskt korrekt och bestam tid far en fika. Du vet att jag kommer och att vi har mycket att ta igen. Mvh, B
Skicka en kommentar